27/12/2012


Barfotadans på sliten träpanel. Ångestpiruett i vintermörker. Varje dag hyvlas ett lager bort från mitt blodiga hjärta. Styrkan den kortlivade, världens alla hjältedåd, i en blodig pöl på vitt porslin. Huden som spänner sig över benknotor och blåa vener har aldrig känts så tunn, så skör. Blågröna fallmärken pryder knän och höfter efter kvällar av rödvinsläppar och dimma. Försöker förklara men alla tankar fastnar och förvirras och till slut döljer vi mörkret med kyssar och löften. Barfotadans i vintermörker. Kylan stjäl försynt känseln i mina tår en efter en och drömmarna fylls av saknat solljus mot naken hud.

01/12/2012

december


Månaderna skiftar och det är med försiktiga andetag vi välkomnar decembers första dagar. Improviserar ihop en adventsljusstake med tomma rödvinsflaskor och svär åt den bongotrummande grannen. Vaknar till solens första strålar och slås av hatkärlek till den första snön som ligger vit på taken. Glömmer för en sekund att Malmös gator är för varma för hala istäcken.

Mina kära gamla vänner ångestattackerna kryper in genom blek vinterhud och kramar mitt hjärta likt en omfamning mellan två allt för länge separerade vänner. Men de försvinner så småningom, det har vi lärt oss under alla dessa revbensår.

Målar läppar i världens alla röda nyanser, matchar med blålila ringar under trötta ögon och svarta draperier runt kalla halsar.

Vinterdvala. 

Vardagens dubbelmoral


Vi drömmer om ett långt och innehållsrikt liv medan vi trängs i rökrutor och förgiftar våra kroppar. Vi pratar om vår enastående förmåga till empati för att en timme senare zappa förbi nyheter om katastrof och lidande medan vi äter köttet från djur vi tycker så jävla synd om. Vi konverserar om den utsatta miljön och förbannar alla dessa miljöbovar men är för lata för att källsortera och cigarettfimparna slänger vi i tusentals på smutsig asfalt. Vi söker efter kärlek men slänger bort natt efter natt på meningslöst sex och påstår att detta är livet vi valt medan vi surar över bristen på män som vi ändå aldrig ger en chans.

Och varje nyår står vi där med champagneglaset halvt uppdrucket och lovar oss själva att det här året, det här året ska vi blomstra. Men förändringarna är flyktiga och glöms bort till dess att champagneglaset fylls upp på nytt med drömmar om en bättre tid.

18/11/2012

Åren som går. Tonårsberusningen som övergått till tunna bekymmersrynkor ovanför ögonbrynens kant. Vi har älskat vi har skrikit och vi har trillat fram på grusig asfalt. Smalbenen bär vita ärr som gör sig påminda varje sommar när huden försiktigt ändrar nyans. Likaså gör sig tigerarmar påminda. Åren som gått. Färgerna som under åren prytt mina handleder, rött och färskt, blått i vinterkylan, vitt efter hjärtats och sårens slutliga läkande. Tigerarmar som tillhör en annan livstid, tonårshjärta och utstickande revben.


16/11/2012



Ni vet hur fukten kryper in i alla små springor. Får träet i gamla hus att svälla och knaka. Dörrar blir svårare att stänga i tystnad och trapporna sviktar under tyngden av en människokropp. Fukten lägger sig i ett lager runt okammade hårstrån och samlas som vattendroppar på din hand, på din kind. Vi säger alltid farväl aldrig på återseende. Franska språket saknar denna finess, språket lever på vita lögner om morgondagens kärleksmöten. Au Revoir. Morgondagens hand mot fuktigt hår.

Det finns ingen morgondag endast nuet.

Två minuter och nitton sekunder går på repeat i de vita hörlurarna som sprakar och med jämna mellanrum delar ut små elektriska stötar. Vi lär oss tonskiften och darrande stämmor. Du gav oss en låt efter ditt senaste och absoluta avsked. Konsten att gräva och salta i öppna sår. Men nuet fortsätter och lungorna blir förstörda av fuktiga cigaretter och dammiga kolteckningar medan hjärtat fylls av rödvin.

 Fukten övergår snart till kristallklar frost.

11/11/2012




I love this place

10/11/2012

we've been told to suffer in silence, never to make a sound