27/12/2012


Barfotadans på sliten träpanel. Ångestpiruett i vintermörker. Varje dag hyvlas ett lager bort från mitt blodiga hjärta. Styrkan den kortlivade, världens alla hjältedåd, i en blodig pöl på vitt porslin. Huden som spänner sig över benknotor och blåa vener har aldrig känts så tunn, så skör. Blågröna fallmärken pryder knän och höfter efter kvällar av rödvinsläppar och dimma. Försöker förklara men alla tankar fastnar och förvirras och till slut döljer vi mörkret med kyssar och löften. Barfotadans i vintermörker. Kylan stjäl försynt känseln i mina tår en efter en och drömmarna fylls av saknat solljus mot naken hud.

01/12/2012

december


Månaderna skiftar och det är med försiktiga andetag vi välkomnar decembers första dagar. Improviserar ihop en adventsljusstake med tomma rödvinsflaskor och svär åt den bongotrummande grannen. Vaknar till solens första strålar och slås av hatkärlek till den första snön som ligger vit på taken. Glömmer för en sekund att Malmös gator är för varma för hala istäcken.

Mina kära gamla vänner ångestattackerna kryper in genom blek vinterhud och kramar mitt hjärta likt en omfamning mellan två allt för länge separerade vänner. Men de försvinner så småningom, det har vi lärt oss under alla dessa revbensår.

Målar läppar i världens alla röda nyanser, matchar med blålila ringar under trötta ögon och svarta draperier runt kalla halsar.

Vinterdvala. 

Vardagens dubbelmoral


Vi drömmer om ett långt och innehållsrikt liv medan vi trängs i rökrutor och förgiftar våra kroppar. Vi pratar om vår enastående förmåga till empati för att en timme senare zappa förbi nyheter om katastrof och lidande medan vi äter köttet från djur vi tycker så jävla synd om. Vi konverserar om den utsatta miljön och förbannar alla dessa miljöbovar men är för lata för att källsortera och cigarettfimparna slänger vi i tusentals på smutsig asfalt. Vi söker efter kärlek men slänger bort natt efter natt på meningslöst sex och påstår att detta är livet vi valt medan vi surar över bristen på män som vi ändå aldrig ger en chans.

Och varje nyår står vi där med champagneglaset halvt uppdrucket och lovar oss själva att det här året, det här året ska vi blomstra. Men förändringarna är flyktiga och glöms bort till dess att champagneglaset fylls upp på nytt med drömmar om en bättre tid.