We cling to
the dreams we dream at night while the snow silence the echoes of the drunken
streets.
The
forgotten moments.
The
breaking of yet another heart.
Mine.
Always.
.
Åren som går. Tonårsberusningen som övergått till tunna bekymmersrynkor
ovanför ögonbrynens kant. Vi har älskat vi har skrikit och vi har trillat fram
på grusig asfalt. Smalbenen bär vita ärr som gör sig påminda varje sommar när huden
försiktigt ändrar nyans. Likaså gör sig tigerarmar påminda. Åren som gått. Färgerna
som under åren prytt mina handleder, rött och färskt, blått i vinterkylan, vitt
efter hjärtats och sårens slutliga läkande. Tigerarmar som tillhör en annan
livstid, tonårshjärta och utstickande revben.