Jag har sedan länge tappat räkningen på hur många
dagar du saknats i mitt liv. I våra liv. Men det river och skär. När jag hör
din röst bland främmande folksamlingar. När mina nervbanor trasslar till sig
och jag minns allt det du var. Och jag kan fortfarande inte sätta ord på det.
Konkretisera eller abstrahera. Du var allt men du var också inget. Spegelbilden
av söndertrasade hjärtan. Spegelbilden man aldrig slutade att älska.
No comments:
Post a Comment