Sommaren byter skepnad, de friska västanvindarna ersätts av
tunga åskmoln som sakta rullar in över ett otåligt hav. Men regnet räcker aldrig
till. Det gröna torkar sakta samma inifrån och förändrar lummigheten till en
förkrympt karikatyr i bruna nyanser. Luftens fylls av en mogen doft av sena
ängsblommor och uppvärmd tång, en doft som trots det torra känns fuktig och
giftig i lungorna. Nätterna de tysta fylls nu av en öronbedövande kör av syrsor.
Sommarens desperation, koncentrerad till de sista veckorna av varma havsbrisar.
Frukten mognar sakta men säkert, fyller upp de sköra fruktträdens bleka grenar.
De lockar till sig de allt mer aggressiva getingarna som med glädje frossar i
den ruttnande frukt som fallit ner på den allt ledsnare gräsmattan. Bläddrar
i slitna kokböcker efter recept med päron och plommon, planerar in kompotter av
alla dess slag medan jag dagligen plockar in de fallna äpplena och gör paj
efter paj som till slut trängs halvätna i svalen. Vi förlorar sex minuter av
sol varje dag, snart är mörkret över oss igen. Frostnätter och frusna fingrar.
No comments:
Post a Comment